En vänn till mig ville att jag skulle köpa en bilstereo han sett pÃ¥ blocket.se i samband med en kort visit hos min far. Min far bor 15 mil norr om min nuvarande vistelseort, skellefte(Ã¥), sÃ¥ det besparade kompisen en smärre resa. Men som alltid när man handlar saker av privatpersoner sÃ¥ vill man inte bli “blÃ¥st” sÃ¥ vännen bad mig se vad det var för en person innan jag köpte den och ta kvitto pÃ¥ transaktionen.
Innan jag träffade personen för att köpa stereon stannade jag till hos far för att äta och dylikt. Nu visade det sig att de hade middagsgäster. Så under lite småprat berättade jag om stereoköpet. Det visade sig att farsans gäst kände personen som skulle sälja den.
Så jag begav mig för att genomföra transaktionen. Med mig hade jag min lillasyster som kan en del om lule(å)-trakten. Efter många om och men fann vi hans hus mitt ute i vischan. Han välkomnade oss vid dörren och bad oss kliva in. In klev jag i hans hus och direkt så fick temperaturskillnaden mellan den norrländska vinterkylan och hans bastulika inomhustemperatur mina glasögon att imma igen. Mot mig kom en mellanstor hund springande mot mina ben, så jag böjde mig ned och klappade den. Men döm av min förvåning då det var en strävhårig minigris.
Sen köpte jag stereon, men glömde kvittot liggandes hos honom. Så då jag på vägen hem kom ihåg det så ringde jag honom och kom överens att möta honom. När han överlämnade kvittot så påpekade min syster att hon kände igen hans bil. Så jag frågade honom om han nyligen köpt den av en person vid namn markus (alias marke). Då visade det sig att han var kompis med markus som är en kompis till plastbrorsan.
Oj, så tråkig historia. Man måste nog vara norrlänning för att förstå.
